Distans 13

Jag ska berätta om en matematiklektion där eleverna arbetade i par och spelade olika matematikspel. Läraren hade en burk med pinnar med elevernas namn på, för att bilda par drog lärare pinnarna två och två. Eleverna intog sina nya platser parvis och fick spelen utdelade av läraren. Läraren uppmanade eleverna att stötta och hjälpa varandra om någon fastnade på en uppgift. Eleverna hjälpte varandra, genom att förklara och visa med hjälp av deras hjälpmedel dem har på sina bänkar, exempelvis på hjälpmedel som fanns var en liknande kub med siffror.   0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 5...

Det var en kall och regnig novemberdag när jag stod och observerade ett gäng mellanstadieelever som hade tvingats ut på rast. Olika aktiviteter förekom så som fotboll, king, basket och hopprep. Jag stod och observerade de olika aktiviteterna. Fotbollsplanen och basketplanen var dominerad av pojkar, vid kingrutorna var det en salig blandning medan det hade flockats ett stort tjejgäng som hoppade över det långa hopprepet. Mitt på skolgården gick en pojke som precis som jag, observerade de övriga barnen på skolgården. Efter några minuter närmade han sig hopprepet och han välkomnades att vara med av flickorna. Pojken får kämpa för att klara sig över hopprepet vilket fick mig att tänka på Deweys teori ”learning by doing”. Jag imponerades av flickornas tålamod och peppande kommentarer vilket fick mig att tänka på behavorismens teori om att förstärka beteenden genom beröm. Efter en stund hade pojken lärt sig att "tajma" hopprepet och det flöt på. Klockan tickade på och det var snar...

Under min auskultation var jag hos ett gäng härliga barn i åk 6. Skolan jag var på är en f-9 skola i ett mellanstort samhälle. Denna skola är indelad i enheter för varje årskurs, förskoleklasserna är i en byggnad strax bredvid skolan, 1–5 i en del av skolan och 6–9 i en annan. Fram till åk 5 gäller samma regler för alla. Då går man ut på rasterna och tillbringar dem på den inhägnade delen av skolgården. Men när eleverna börjar åk 6 får de ett större ansvar som liknar det högstadieeleverna har. Nu får de vara inne på rasten om de vill, detta gjorde mina rast observationer svåra då de flesta valde att vara inne eftersom det snöade alla tre dagar jag var där, de får lämna skolområdet på rasten och vistas i skolans kafeteria. De elever som går i åk 6 står någonstans mitt emellan de olika stadierna i skolan, till viss del är de fortfarande mellanstadieelever och till viss del högstadieelever. Rasterna tillbringades i storrummet eller klassrummet förutom en av rasterna då alla fick gå u...

eller idrottsläraren och den lilla gråa musen.  Första lektionen, andra dagen, var det idrott. Idrottsläraren tar hjälp av eleverna för att rulla ut en lång matta till dagens stationsövningar. Jag har satt mig till rätta för att observera klassen. Ett högt skrik och en lärare som springer långt bort. Skriker att det är en stor råtta under madrassen. Här har vi ett bra exempel som Skinner beskriver inom det behavioristiska perspektivet. Läraren har som Nilsson och Hwang  beskriver i Utvecklingspsykologi, tidigare utvecklat en betingad rädsla för möss (Ja det var ingen stor råtta) medans eleverna som var med fortfarande har nyfikenheten kvar. De funderar mest på vart musen tog vägen och hur den ser ut.  Under min auskultation var jag på en åk f-6 skola. Jag tycker det var intressant och lärorikt. Jag som bara har erfarenhet genom mina barn såg skolan och lärandet med andra ögon. Kunde koppla lektionerna och lärandet till olika perspektiv. Om vi fortsätter på idrotten så...

Att räcka upp handen och vänta på sin tur var något de jobbade mycket med i den klassen jag fick vara med och auskultera i. Eleverna visste att om dem ville säga något eller svara på frågor läraren ställde var man tvungen att räcka upp handen och vänta på sin tur innan man fick lov att prata. Detta är något jag tror man jobbar mycket med i de flesta skolorna, speciellt i de yngre åldrarna.  I boken "Lärande, skola, bildning" tar Säljö upp inom det behavioristiska perspektivet om inlärt beteende som betingning, betingat stimulus som ger respons. Att inte svara på frågor eller prata rätt ut utan att istället räcka upp handen och vänta på sin tur är något som barnen har fått lära sig genom just flertalet övningar av handuppräckning.  Jag hade äran att få auskultera tre dagar i en årskurs 1a på en liten låg- och mellanstadieskola. Klassen jag fick följa bestod av 20 elever. Något jag verkligen la märke till var den otroliga lusten att lära eleverna i denna klassen hade...

Hej! Under min auskultation befann jag mig på en skola belägen i en större ort, med elever alltifrån förskoleklass till årskurs sex. Under dessa tre dag fick jag äran att följa en årskurs 4. Observationerna ägde rum inomhus (i klassrummen) och utomhus (på rasterna). Dessa tre dagar som jag har observerat eleverna har varit väldigt informationsrika och intressanta. Ur Säljös bok Lärande, skola, bildning framgick vissa perspektiv jag läst om väldigt tydligt under undervisningens gång, bland annat det behavioristiska perspektivet. Ett exempel jag kommer att tänka på att klappmetoden och ”belöningsmetoden” som läraren använde sig av vid skoldagens slut. Eleverna satt alltså aktivt, högljutt och lite hur som helst och arbetade med sina recensioner av en valfribok som de själva hade fått välja ut och läst klart. När dagen nådde sitt slut ropade läraren högt att det var dags för alla att plocka undan och att det bord (på fyra elever) som snabbast och snyggast tar undan efter sig kommer att ...