Albert och den vita råttan.....
eller idrottsläraren och den lilla gråa musen.
Första lektionen, andra dagen, var det idrott. Idrottsläraren tar hjälp av eleverna för att rulla ut en lång matta till dagens stationsövningar. Jag har satt mig till rätta för att observera klassen. Ett högt skrik och en lärare som springer långt bort. Skriker att det är en stor råtta under madrassen. Här har vi ett bra exempel som Skinner beskriver inom det behavioristiska perspektivet. Läraren har som Nilsson och Hwang beskriver i Utvecklingspsykologi, tidigare utvecklat en betingad rädsla för möss (Ja det var ingen stor råtta) medans eleverna som var med fortfarande har nyfikenheten kvar. De funderar mest på vart musen tog vägen och hur den ser ut.
Under min auskultation var jag på en åk f-6 skola. Jag tycker det var intressant och lärorikt. Jag som bara har erfarenhet genom mina barn såg skolan och lärandet med andra ögon. Kunde koppla lektionerna och lärandet till olika perspektiv. Om vi fortsätter på idrotten så hade de inslag av det kognitiva genom Piages stadieteori som Säljö beskriver i boken Lärande skola bildning. Eleverna hade olika stationer de skulle genomföra. Vid stången skulle eleverna göra framlängesvolt. En elev gjorde baklänges och visade idrottsläraren detta. Idrottsläraren som gått igenom stationerna innan svarar med att hon inte visade den för det lär ni er i högstadiet.
Vad tycker ni om stadieteorin? Ska man låsa sig vid den eller låta barnen gå vidare? Beror det på vilket ämne det gäller?
Tycker att denna klass var ganska lugn och fick känslan av att eleverna vet vad som förväntas av dem. När läraren bad om tystnad, tystnade eleverna och lyssnade.
Hur gick det med råttan? Ja, den fick jag fånga i en papperskorg och ställa vid utgången så vaktmästaren fick ta hand om den.
Första lektionen, andra dagen, var det idrott. Idrottsläraren tar hjälp av eleverna för att rulla ut en lång matta till dagens stationsövningar. Jag har satt mig till rätta för att observera klassen. Ett högt skrik och en lärare som springer långt bort. Skriker att det är en stor råtta under madrassen. Här har vi ett bra exempel som Skinner beskriver inom det behavioristiska perspektivet. Läraren har som Nilsson och Hwang beskriver i Utvecklingspsykologi, tidigare utvecklat en betingad rädsla för möss (Ja det var ingen stor råtta) medans eleverna som var med fortfarande har nyfikenheten kvar. De funderar mest på vart musen tog vägen och hur den ser ut.
Under min auskultation var jag på en åk f-6 skola. Jag tycker det var intressant och lärorikt. Jag som bara har erfarenhet genom mina barn såg skolan och lärandet med andra ögon. Kunde koppla lektionerna och lärandet till olika perspektiv. Om vi fortsätter på idrotten så hade de inslag av det kognitiva genom Piages stadieteori som Säljö beskriver i boken Lärande skola bildning. Eleverna hade olika stationer de skulle genomföra. Vid stången skulle eleverna göra framlängesvolt. En elev gjorde baklänges och visade idrottsläraren detta. Idrottsläraren som gått igenom stationerna innan svarar med att hon inte visade den för det lär ni er i högstadiet.
Vad tycker ni om stadieteorin? Ska man låsa sig vid den eller låta barnen gå vidare? Beror det på vilket ämne det gäller?
Tycker att denna klass var ganska lugn och fick känslan av att eleverna vet vad som förväntas av dem. När läraren bad om tystnad, tystnade eleverna och lyssnade.
Hur gick det med råttan? Ja, den fick jag fånga i en papperskorg och ställa vid utgången så vaktmästaren fick ta hand om den.
 |
| Liten mus på vift! foto:Maria |
Det var en intressant början på dagen ;) bra skrivet och intressant observation. Jag håller med om att det va mycket intressant och väldigt lärorikt att va ute i skolan. Bra fråga! Jag tycker nog att man inte ska låsa sig utan låta barnen fortsätta utvecklas även om de ligger före :)
SvaraRaderaTack för din kommentar! Ja, det var intressanta dagar. :-)
RaderaRoligt att observera just en idrottslektion och speciellt en där det hände något som troligtvis var utöver det vanliga med gnagaren som var på besök :-)
SvaraRaderaJag tror att man definitivt ska se stadieteorin som en slags indikator men kanske inte stirra sig blid på den faktiska åldern. Jag tror inte att alla barn utvecklas i samma takt och jag tycker att man ska utmana och utveckla alla barn oavsett nivå - det står ju dessutom i styrdokumenten. Men det är såklart viktigt att inte gå vidare och introducera ämnen/moment som barnen kanske rent kognitivt faktiskt inte har kapacitet att processa. Spännande synvinkel!
Tack för din kommentar! håller med , alla barn ska utvecklas efter ålder och kunskap. Är man duktig ska man ha chansen att komma vidare för att utvecklas. Men i rätt ordning. Har man lite svårare ska man få den tid som krävs för att komma vidare. Alla barn är olika men för att hålla lusten till lärande levande så tror jag man måste låta dem utvecklas i sin takt. :-)
RaderaFint inlägg :) Stackars lilla mus, hoppas att ödet inte var för grymt! :O Svår fråga. Jag själv tycker nog att man inte ska låsa sig, utan låta barnen få fortsätta utvecklas för att låta dom nå så långt som möjligt.
SvaraRaderaTack! tror på att låta dem utvecklas i sin takt. Man ska hålla lusten att lära levande:-)
Radera