Tre mycket spännande dagar!

Att räcka upp handen och vänta på sin tur var något de jobbade mycket med i den klassen jag fick vara med och auskultera i. Eleverna visste att om dem ville säga något eller svara på frågor läraren ställde var man tvungen att räcka upp handen och vänta på sin tur innan man fick lov att prata. Detta är något jag tror man jobbar mycket med i de flesta skolorna, speciellt i de yngre åldrarna. 

I boken "Lärande, skola, bildning" tar Säljö upp inom det behavioristiska perspektivet om inlärt beteende som betingning, betingat stimulus som ger respons. Att inte svara på frågor eller prata rätt ut utan att istället räcka upp handen och vänta på sin tur är något som barnen har fått lära sig genom just flertalet övningar av handuppräckning. 

Jag hade äran att få auskultera tre dagar i en årskurs 1a på en liten låg- och mellanstadieskola. Klassen jag fick följa bestod av 20 elever. Något jag verkligen la märke till var den otroliga lusten att lära eleverna i denna klassen hade. Det märktes verkligen hur nyfikna och intresserade dem var. Både Philips, Soltis och Säljö tar upp pragmatismen som relativt vanligt förekommande i de lite lägre klasserna. Att i undervisningen skall både teori och praktik förekomma. Under de dagarna jag fick observera jobbade klassen med bokstaven V. Innan eleverna fick reda på vilken bokstav det var de skulle få lära sig om den veckan gav läraren ut kort med bilder på saker såsom till exempel djur, frukter, leksaker och fordon. På dessa korten fanns det just ord som hade bokstaven V. Eleverna skulle jämföra och se varandras kort och på så vis försöka lista ut vilken bokstav läraren hade valt för veckan. Detta skapade en sorts gemenskap och ett sätt för eleverna att samarbeta. Detta var även ett sätt för eleverna att bygga på sin kunskap med den de redan hade, alltså genom korten visste de redan vad bilderna var och nu istället skulle de försöka hitta rätt bokstav. Säljö tar upp inom pragmatismen hur viktigt det är att skolan bygger på elevernas tidigare erfarenheter för att kunna utveckla nya.

 

Det märktes att läraren hade jobbat mycket med barnen och de visste vad som förväntades av dem och vilka rutiner som gällde. Det förekom även mycket beröm vid önskat beteende och när eleverna gjort något bra. Skolan jag hade min auskultation på hade som mål att utveckla eleverna till ansvarstagande, kreativa individer med god självkänsla.

Auskultationen var verkligen givande och det var extra kul att titta utifrån de perspektiven vi läser om nu i denna kursen.